Om Mig, Mitt Liv och Mina Intressen

Jag heter Markus Johnsson och är fyrtio år fyllda sedan 11 Mars. Det mesta om mig kan ni läsa i sytcket nedanför det här som är från min gamla blogg men jag skriver litet uppdaterad text här. Det som inte står i stycket nedanför är väl mest att jag har börjat att syssla med musik igen, som de flesta besökare som kommer från Facebook naturligtvis vet. Musiken bokstavligen dundrade in i mitt liv igen efter ett uppehåll på drygt arton år och det var 2015. Sedan dess har man hunnit med att göra låtar till ett nytt album och har kommit över elektronisk musikutrustning som gör att jag kan jobba med även elektronisk musik som är ett nygammalt intresser. Jag är ganska extrem på den elektroniska fronten och älskar smutsig “syra” / acid eller monotont industrimalande. Jag har skaffat ett SoundCloud-konto för detta ändamål och kommer presentera alster alltefter som jag gör dem. Det mesta övriga om mig kommer ni kunna läsa nedanför och eftersom det handlar en hel del om hur jag mått förut så kan jag tilägga att jag mår betydligt bättre idag. Ni kan läsa det mesta om mig och mitt liv; framförallt händelser och mentalt tillstånd som varit väldigt illa emellanåt och under många års tid. Jag bjuder ganska mycket på mig själv här på bloggen och skriver bl a om min tid i fängelse, mina sjukdomar som jag lidit/lider av, ett möte med döden samt mycket annat som vissa av er kommer finna intressant och andra säkert bara bli irriterade över men som sagt, jag bjuder på det. Ni hittar detta i menyn till höger.

Hjärtared, Maj 2017

Följande text är hämtad från min gamla blogg och år alltså inte särskilt aktuell men jag låter det stå kvar

Jag heter Markus Johnsson och är vid skrivandets stund trettioåtta år och bor ensam med min svarta kattflicka, Pascal, utanför Norrtälje i en liten ort som heter Rånäs. Här hamnade jag av ren (och då olycklig) slump, men har kommit till att trivas mer och mer på den här platsen.  Jag har en del medicinska besvär och får mycket hjälp av den här kommunen vilket gör att jag dröjer mig kvar här. Jag var med om en fallolycka för tolv år sedan vid vilken jag krossade båda fötterna som sedan dess läkt ihop väl men med kvardröjande, permanent värk. På grund av detta är jag sjukpensionerad och har således en god bit tid åt mina intressen. Jag har på den här bloggen tänkt att presentera alster av mina intressen: foto, poesi och bildpoesi, och jag skall berätta lite om vart och ett nedan.

Jag har en blygsam fotoutrustning med få tillbehör men det är p.g.a. att jag saknar pengarna till att köpa bättre grejer och mer tillbehör, såsom fler objektiv att välja mellan. I nuläget har jag endast ett kamerahus och ett standardobjektiv av märket Nikon. Modellen heter D80 och objektivet är ett 18mm-135mm. Det är allt, bortsett från ett fåtal filter och extra batterier och sådant. Jag har dock ett tripod-stativ från Manfrotto vilket jag inte skulle klara mig utan. För tillfället saknar jag även en fjärrutlösare då den andra gick sönder så det står som nummer ett på listan av saker jag måste skaffa. Prylarna har jag i en mindre kameraväska samt i ett stativfodral. Utöver detta använder jag emellanåt min Samsung S4:a mobilkamera när tillfället passar eller då man inte har kameran med sig. Jag tycker om att experimentera med olika effekt- och redigeringsappar i mobilen och detta leder til en helt annan typ av bilder som jag skiljer på till fullo.

Jag saknar dessvärre bil så jag är bunden till en viss yta i mitt närområde inom vilket jag måste ta mig fram till fots. Jag lider av kronisk smärta i mina fötter efter en olycka som inträffade 2003 men som inte lämnar sig opåmind. Därför är jag begrändsad även till tid och till viss del även den terräng jag vistas i. När jag får chansen att utforska nya ytor så tar jag hellre smärtan efteråt och under tiden och håller mig ute längre och tar mig an normalt tuffare terränger. Med tuff terräng räknar jag till sådant som snårig skog med ojämnt underlag, myrmarker, klippiga havsstränder och dylika miljöer. Det kan vara nog så påfrestande för den fullt friske och är absolut kännbart i mitt fall. Men vad gör man inte!

Jag är väldigt grön på fotografering såsom sysslsättning. Mitt intresse grundar sig på min relation till naturen och således ägnar jag mig åt naturfotografering men jag skulle gärna experimentera med porträttfotografering och det kanske det blir i framtiden men för närvarande är det naturen som gäller för mig. Jag har alltid upplevt att jag är “nära” naturen på många sätt. Jag finner ett slags förståelse hos naturen som är unikt för mig som individ och den närheten tankar mig med mental energi samtidigt som den också tömmer mig på energi då den motarbetar min skada och gör den till en begränsning. Jag började använda min mobilkamera när jag köpte den för ett par år sedan och min broder, som är fotograf och enligt mig oerhört duktig (men har till skillnad trettio års aktiv erfarenhet) uppmärksammade att jag tycktes “tänka igenom” motivet mer än bara att knäppa bild efter bild och tyckte att jag skulle ha något mer ordentligt att arbeta med än en mobilkamera då intresset började växa mer och mer och den så ofta många gånger sämre kvaliteten började leda till frustration. Då började, mig ovetandes, min underbara familj att smyga ihop ett kamerapaket till min kommande födelsedag och min broder for långväga för att kolla på grejerna men det blev ett köp och jag är oändligt tacksam gentemot dem alla för detta för utan dem hade jag inte haft råd att skaffa mig något vettigt på egen hand. Inkomsten som sjukpensionär är inte särskilt fet!

Så började min resa och den pågår ständigt och jag lär mig av min broder som tacksamt nog och med glädje delar med sig av sin kunskap vilken jag måste intaga successivt då han skulle kunna dränka mig i kunskap men istället portionerar han ut den till mig i takt med att jag utvecklar mina egna insikter och min egen erfarenhet. Jag har fått ett gott intresse i fotograferingen och är mycket tacksam för detta. Jag är inte särskilt duktig men det underhåller mig och bringar mig glädje, lugn och tillfreddställelse och emellanåt blir det också en hyfsad bild men det mesta av vad jag samlar på mig är rena laboratoriematerialet då jag samtidigt måste lära mig att nyttja redigeringsprogram som Adobe Photoshop och Photoshop Lightroom. För detta har jag fått lära mig att jag skall fotografera i RAW-format och har därför alltid gjort det. Jag har också på min broders rekommendationer valt att göra alla inställningar manuellt till fullo förutom att jag som oftast använder autofocus men ställer även in skärpan manuellt då förhållandena kräver det.

Så bilderna som jag kommer att lägga upp på den här bloggen, när det gäller fotograferingen enbart, kommer att vara något av ett vittne till en självutveckling av min egensamlade erfarenhet och successiva nyvunna kunskap som kommer att komma med tiden och därmed är alltså inte den här bloggen “en fotografs galler” i den bemärkelsen, så att säga, utan snarare en väg att följa min utveckling, men så är det väl med oss alla, att oavsett vilken nivå vi befinner oss på,  strävar vi hela tiden efter att bli bättre vare sig det är medvetet eller undermedvetet. Erfarenheten kommer ju med intresset och tiden.

Förutom fotografering så känner jag mig något starkare på mitt andra intresseområde, nämligen poesi. Jag både läser och skriver poesi och även en och annan novelltext. Jag har skrivit poesi i över fem år nu och det ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det är också något som ligger nära till hands med naturen då poesi kan vara ett sätt att återspegla naturen i verkligheten på men även naturen av vår inre, mentala struktur. Så jag har jag valt att även lägga upp en del av mina texter på den här bloggen. Ingenting av mina texter har publicerats men jag har inte lagt ned tid på att bli publicerad heller men börjar nå den punkten nu att jag har samlat på mig en del material som jag känner är moget för publicering. Men det är en helt annan värld då det inte bara är till att välja förlag och bli utgiven : ) Men jag tänker i framtiden försöka att bli publicerad. Det ligger i mitt intresse, åtminstone.

Ett annat resultat av dessa två intressen, naturfotografering och poesi, är ett experiment som jag själv har funnit på och håller på att utveckla och går helt enkelt ut på att skriva kortare texter på fotografier som jag själv har tagit och detta kallar jag rätt och slätt för bildpoesi. Det är säkert ingen nyhet men vad jag vet finns det inget större utbud på liknande material och det ligger inom mitt intresseområde att kombinera de två sysselsättningarna med varandra. Låt oss se vartåt det leder. Kanske kan även något sådant publiceras. Man måste ha vissa mål, åtminstone! Framförallt delmål – de driver en vidare på den många gånger svåra vägen framåt.

Jag hoppas att ni skall finna något nöje bland innehållet på den här bloggen och vad ni än tycker så är ni alla varmt välkomna att ta del av dess innehåll och framtida utveckling. Om det inte vore för att ni satt och surfade på den här bloggen skulle det inte finnas någon anledning att driva den vidare, så jag hoppas lika mycket själv att ni skall finna nöje här! : )

Markus Johnsson
Rånäs, Maj 2015