DET REGNAR UTE IDAG. DET REGNAR ÄVEN INUTI MIG och det landskap som utgör min själ är snarlikt det som jag stirrar på genom fönstret nu. Så känns det i alla fall och det är en vanligt förekommande känsla i mig. Jag är relativt bunden till hurdant vädret är och mår därefter. Jag hatar solsken för det mesta men ibland är det underbart men jag kan inte säga när och varför det är på det viset. Men när det regnar blir jag kreativ och känner hur inspirationen börjar pocka inuti mig och vill ut i någon form. Jag har försökt så många gånger att måla, skissa och teckna men det är så förbannat svårt. Vad jag kan göra när det kommer till att teckna är att göra förvridna tolkningar av omvärlden eller känslor i en abstrakt form. Jag fixar inte porträttmålning, landskapsmålning etc. men suget att uttrycka mig på det sättet kan komma och gör ganska ofta. Annars är det genom att skriva poesi, texter, noveller eller bara skriva av mig som jag gör nu. Det är inte särskilt kreativt direkt men det är förlösande; skönt; lugnt.

Regnet har alltid varit en stark inspirationskälla för mig tillsammans med de mörka, grå molnen som öser ner sitt vatten över våra landskap och vår natur eller arkitektur. Dessvärre koimmer frätande ämnen med dagens regn från utsläppskällorna som vi spyr ut världen över och som gör att arkitektur vittnar och naturen blir förgiftad, långsamt men det händer hela tiden. Men regn är så vackert och så trygghetsingivande; det liksom lägger sig omkring en likt ett skyddande hölje inom vilket man är skyddad från det enorma och eviga som ligger bortom vår atmosfär – evigheten… Den kan vara svår att ta in många gånger när man försöker tänka på den. Ingen kan naturligtvis föreställa sig vad som finns bortom de yttersta gränserna av Universum men visst är det intressant att fundera över vad som kommer bortom svärtan? Något måste ju finnas för det finns ju ingenting som inte är någonting. Även tomrummet är något och har en teoretiskt mätbar egenskap vilket gör det till et slags objekt. Vi vistas inom den tomheten, detta tomrum, håligheten som ingen vet någinting om men som många gärna ägnar sig åt att försöka spekulera i både dess historia, nutid och framtid. Universum…. kanske är teorin om multiversa faktiskt sann. Då skulle Universum bara vara en bubbla av hudratals miljarder andra universa! Det är svårt att greppa den teorin. Men då har man även där något att hålla fast vid för antalet universa är också teoretiskt mätbara. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att den teorin kan stämma. 

Något som är problematiskt är att diskutera och beröra ämnet om vad som kom först, för något måste ha föregått det…. eller – måste det? Hur kan vi veta det? Kanske finns det en början någonstans men personligen tycker jag det är väldigt långsökt att, som Big Bang-teorin säger, allting stammar ur en så kallad singularitet. En singularitet enligt matematiska termer är en så oändligt liten punkt så liten att den inte ens i teorin existerar och enligt Big Bang-teorin skulle allt som finns omkring oss idag, allt – allt på Jorden, Jorden självt och planeterna i vårt solsystem, alla stjärnor och andra planetsystem i Vintergatan, alla andra galaxer – stamma ur denna obefintliga lilla punkt. Tänk dig att Universum ser ut som en liggande kon; en clownhatt t ex utan tofsjäveln på – en liggande kon, helt enkelt. Så tänk er att spetsen är singulariteten och att den exploderade för ca 13.7 miljarder år sedan och blåst ur sig all skit åt ett håll – trattens vidgande utrymme – och tänk er sedan att den här konens längd är oändlig eller omätbar och att explosionen pågår än idag. Det är därför som Universum expanderar. Forskningen visade oss för några decennier sedan med hjälp av rödförskjutning at allting i vårt synbara Universum far framåt med en rasande hastighet. Samtidigt som alla annan rörelse pågår i Universum så pågår också själva expanderingen, säger BB-teorin. Stjärnorna far “fram” i kosmos (mot konens vidgande del – från spetsen) samtidigt som planeterna vandrar runt stjärnorna och månarna kring planeterna samt det “skräp” som myllrar runt stjärnorna sedan de föddes och spred en massa skit omkring sig i from av gas och stoft som krockade och bildade planeterna men också skit som kometer och s.k. transneptuniska (bortom Neptunus) objekt i form av stenblock och mindre planetliknande objekt som det inte blivit någonting av. Allt detta far runt sin moderstjärna i varje stjärnsystem som även kan bestå av fler stjärnor en en i sitt system men då bilr det genast mer komplicerat och det tänker jag inte gå in på nu men ni kan ju föreställa er två system som interagerar med varandra antingen i harmoni eller i kaos.

Tänker nu att man skulle backa alla objekt i Universum så att de istället för att fara “framåt” i sin riktning börjar fara bakåt, som om du spolar tillbaks en film, och fortsättar tills allting strålar samman i en enda punkt med superdunder-extremt hög densitet. Patetiskt hög. Oändligt hög täthet. Det räcker ju att föreställa sig två berg som trycks ihop till en punkt som är infinitesimalt mindre än en knappnålsspets. Men jajemän, allt som existerar i Universum bodde en gång i tiden för ett drygt tiotal miljarder år sedan i en liten osynlig punkt. Var existerade i så fall denna punkt i för miljö? Bara det är en paradoxal tanke. Och om det nu fanns en miljö den kunde existera i – vad fick då denna i princip icke befintliga punkt att explodera så att den spydde ur sig ett helt universum och varenda jävla biljävel som är tillverkad på jordklotet inkl oss människor och djur och alla andra raser i Universum och så vidare ad infinitum?

Jag är ingen anhängare av BB-teorin, som ni nog förstår. Men jag har ingen bättre teori själv att komma med. Jag är oerhört fascinerad av Unviersum och kan inte för mitt liv begripa varifrån allting kommer och hur det har uppstått. Jag har svårt nog att föreställa mig hur mäniskan kommit till. Hur som helst så regnar det i dag i denna delen av världen på Jorden i solsystememt i Vintergatan i den Lokala Galaxgruppen i universum bland kanske miljarder andra universum där det regnar vatten någonstans… och här sitter jag och du bakom en dator som kommer från stjärnstoft liksom vi själva.