Om opiater, cannabis, bruk och missbruk

[FÖLJANDE TEXT ÄR PLOCKAD FRÅN MIN GAMLA BLOGG: detondasblommor.se]

(daterad till menysida den 27 september 2011)

Jag tycker det är dags att öka växtligheten här nu, då stället ju trots allt har blommor i sitt namn och opiumvallmor i loggan, (även om namnet är metaforiskt), och tala mer om blommor och växter; låt oss skapa ett gudomligt växthus av stället medan jag skriver om det här, om den mer intressanta typen av växter/plantor. Det har blivit dags att dela med sig av en sida hos mig, ett ämne, som jag sällan skrivit om men som genomsyrar varje inlägg och är en ständig tagg i själen och en direkt orsak till varför så stor del av mitt liv ständigt förföljs av en dunkel skugga. Ämnet är sug/abstinens.

CannabisAbstinens är egentligen helt fel eftersom det, enligt defintion, är det tillstånd som följer då man, efter att ha tillfört kroppen narkotika eller alkohol en tid, slutar med det och kroppen försätts i ett kaotisk tillstånd där den försöker reparera sig själv och återställa alla funktioner som slagits ut och ersatts av drogen. Men även väldigt lång tid efter senaste intaget kan liknande symptom och effekter framkallas av ett intensivt begär efter drogen.

Men det som har plågat mig till och från i ett par år nu är vad jag kallar för sug och som är ett starkt begär efter de effekter och upplevelser som man erinrar sig att drogen framkallade i en; ett slags svåra minnen som triggar ett starkt begär. Men istället för att vara ett kort men mycket intensivt tillstånd, såsom abstinensens korta men kraftiga begär och helvetets alla fysiska plågor, så är detta mer ett mildare tillstånd där smärtan, paniken och ångesten saknas och som består av ett rent, romantiserat begär efter alla de positiva effekter man minns och det är konstant tillstånd som alltså varar länge; det kan vara i dagar eller kontinuerligt månad efter månad som det gjort för mig men som nu lugnat sig sedan jag började med Metamina; det ger sig bara inte och jag har ett precis likadant sug efter alkohol, framför allt till rödvin, och det drack jag nästan aldrig, men märkligt nog är det vad jag får begär efter men även detta har lättat Efter Metaminabehandlingen påbörjades.

 

 

Skimrande, magiska kristaller på en lyckad cannabisplantaMen skitsamma, tanken var att jag, i detta inlägg, skulle romantisera kring och försköna drogerna och de tillstånd som ruset försätter oss i. Varför vill jag romantisera kring konceptet ‘droger’? Därför att det finns en mycket ärlig orsak till varför vi missbrukare en gång fastnade i drogträsket; kalla det gott eller ont men den enkla anledningen är att ruset är så fruktansvärt underbart och får oss att må så vansinnigt bra, känna oss fullkomligt tillfreds med oss själva och acceptera sig själv som man är istället för att vara fångad bland brister och en negativ självkänsla. Jag tror (men det är bara min uppfattning) också att ju sämre självkänsla och självförakt man har desto starkare inverkan har drogen. Det är totalt bortkastad tid att försöka förklara hur skönt och hur stark dess påverkan är på oss – det finnns bara ett sätt att förstå; och jag förslår inte att man skall gå den vägen, tvärtom! Håll dig så jävla långt bort från rusningsmedel som går. Annars är risken stor att du springer ikapp dig själv (och så småningom hasar efter på skrapade knän)

 

 

 

 

 

Jag vill koncentrera mig på två grupper, därför att de är de två jag själv trånar efter varje dag och de är: cannabis och opiater.

En fin och oljig bit av stark kådaCannabis: den ljuvaste av gröna plantor som växer på jorden. Jag är helt klart liberal i frårga om cannabis – jag ser absolut inte en enda vettig anledning till varför cannabis måste vara olagligt när alkoholen är laglig! OK att förbjuda cannabis men förbjud då för helvete alkohol också eller sluta hyckla!

Det gör mig arg och upprörd. Vill man röka sitt gräs eller baka sina ccannabismuffins eller poppa sina cannabispopcorn eller vad man nu föredrar, för att sedan avnjuta den behagliga effekten framför t ex en mycket usel film med fula skådespelare i så man kan skratta tills musklerna i magen förtvinar av kramp och tårarna rinner. Det är vanligt att man får sådana underbara attacker i början av sin cannabiskarriär men de försvinner mer och mer efter att användandet går vidare men jag själv tycker det är så befriande med en sån attack nån gång ibland särskilt när man normalt sett är fast i depression eller annat besvärligt som tynger på ens axlar; då kan det vara toppen med en rejäl dos cannabis!

Jag föredrar hasch men jag älskar både hasch och gräs och jag hatar att röka t ex bong men ibland måste man få i sig så det känns men jag tycker det bästa är att äta en ordentlig bit och så röker man ett par jointar de närmsta timmarna och sedan slår biten man svalde in och kommer med en långsam men ack, så kraftig, eufori och välbehag. Vem skadar jag väl där jag sitter i soffan och ler för mig själv? Vem riskerar jag att få stryk av eller själv puckla på eller bli överkörd av en bil på fyllan eller nåt annat skit med alkohol med i bilden?

Jag tycker det är mycket försvarbart med ett eget användande av cannabis men jag tycker inte att man skall hålla på och sälja till tonåringar och så men man skulle ha det som i Holland med sina coffeeshops. Det är ju helt uppenbart för hela världen att det är ett fungerande koncept; man har en betydligt mer kontroll över drogens flöde, precis som med alkholförsäljningen och dessutom kan myndigheterna sko sig på en god summa skatt! Gamla argument, jag vet. Men stämmer de då inte?

Men nu – till växten som förvandlar, förskönar och förstör med en makt som är så stark att den, likt hur en gudinna förmår förleda vem som helst till fördärvet, kan få precis vem som helst att gå från respektabel, välklädd affärsman med pondus och drogmotstånd, till en sliten, skitig och nedknarkad nolla utan minsta gnutta kvar av sin forna triumferande glans, därför han har fallit för välbehagets drottning, har brottats ned av njutningarnas ultimata och yttersta maktverktyg – det som ingen står vinnare emot, som blänker i ett svart och dystert liv där leda, tristess och kval är allt som fyller det nu meningslösa liv som en gång var under god självkontroll och ett starkt målmedvetande…

Frukten av en mogen opiumvallmoPapaver Somniferum, klingar dess latinska benämning; “sömnens” blomma, opiumvallmon. Denna, av växter, så djävulska art äger krafter som påverkat världen och förslavat dess befolkning under årtusenden! Det är vida känt att kineserna nästan utrotade sin manliga befolkning på grund av opiumhålorna – en myriad av mörka nästen att finna vallmofriden i.

Där samlades man och lade sig på en divan och sög på den meterlånga pipan och försvann in i de dunkla opiumdimmorna. Genom dagar och nätter långa var det alltid ett konstant drömlandskap i skonsamt mörker i dessa hålor där dagsljuset sågs som en stor fiende och som, antagligen, närmast hade ihjäl stackarna när någon öppnade ytterdörren och snubblade in från den konstiga världen där utanför; in till en av fridens inbjudande divaner…

Jag vet att det skulle vara romantik men bakom det yttersta lagret som täcker ytan så finns det ingen romantik – där finns bara motsatserna till romantik och skönhet – varför låter man då det sjuka, sjuka livet som opiumvallmon erbjuder, att fortsätta? Den frågan har i alla fall inte jag något svar på för hade jag haft det så kanske jag inte hade hamnat under morfinets piska som dess vettlösa slav och dess följaktligen vansinniga livsstil. Livet på opiater är så sjukt att det inte kan beskrivas med rättvisa. Man mår så in i helvete bra när drogen flyter genom kroppen och fyller en med en styrka lika svårbeskrivlig; men när drogen börjar leta sig ur kroppen så lämnar den ingen oberörd utan den far med följande

budskap:

 

om du inte förser din kropp med mer av mig så skall jag piska din själ blodig med stigande intensivitet och psyka din skall full med vansinne tillräckligt för att få en elefant att begå självmord och jag skall plåga dig timme efter timme med brännande feber, ledvärk som om syra hällts i dem och muskelvärk som om du bankats överallt med en brödkavel av marmor och du skall avnjuta den mest plågsamma förstoppning med samtidig diarré så att magen din skall kännas söndersliten tills arslet ditt spricker men det klart… om du tar mer av mig så skall jag genast avstyra de ovannämnda otäckheterna och fylla dig med ändlös glädje och den ljuvaste av njutningar och din kropp skall kännas så skön att inget i världen spelar någon roll längre och din hjärna skall åter bli din att äga igen – gör ditt val!

Man känner sig fullkomlig och förmögen att hantera allt det man inte klarar utan att ha drogen i sig. Man ser med lugn en lösning till precis allting, bara man tar det lugnt ooch slappnar av så kommer allting lösa sig, kommer till dig; man är ju nästan övermänsklig i sin arroganta och förvrängda syn på verkligheten. Men den verklighet du ser är den verklighet du tror är den rätta; att man alltid har levt i “fel” värld. Sen tar drogen slut. Man har ingenting kvar för tillfället. Då, med en exakt lika intensiv kraft som euforin under ruset ger, så kommer dysforin och en in i helvetes smärta i leder, muskler och hud av obeskrivlig karaktär som i “budskapet” ovan;

huden känns bokstavligen brinnande och magmusklerna krampar så man inte kan vara upprätt, svetten dryper ur kroppen överallt och vissa spyr, andra inte, vissa skiter på sig av kramperna och en trasig mage, andra inte, men man piskas så hårt av, var det njutningarnas drottning? ja, det var det jag skrev men nu är det inte med smekningar av kärlek och ömhet som när man matar sig med sin helvetesmedicin, utan nu, när hon inte får vad hon vill, så misshandlas man med hat och avsky tills man bara är en förstörd hög av patetisk pinsamhet och totalt fysiskt dysfunktionell. Jag kan inte komma på något mer förnedrande än en opiatabstinens; inget så smärtsamt, så intensivt och vidrigt och när helvetet äntligen börjar ge med sig efter några dagar så kommer man ur sängen och kan ta sig en dusch och äta något och gå, röra lite på sig så man börjar bli människa igen. Kanske käka lite benso mot kramperna och röka lite hasch och dricka ett glas vin för att lätta på trycket lite.

 

 

 

Sedan… bara för att det är så obeskrivligt skönt att vara påtänd och full av opiater, så stoppar man i sig skiten igen! Varför man gör det är fortfarande, därför att det är så skönt att man faktiskt utsätter sig för dessa extremt sjuka plågor som jag ovan beskrivit. Och det är verkligen så skönt. Det är det. Och jag skulle vilja se alla de som föraktar oss som hamnat i drogträsket och säger att alla har ett val och att man får skylla sig själv – jag håller med men snälla, låt mig pumpa era kroppar fulla med morfin så skall vi diskutera efteråt de uttalanden och åsikter ni ovetandes kastar över oss losers.
Det är det så fruktansvärt krävande att gå omkring i ett ständigt sug efter denna drog att det sänker hela livskvalitéten till en nivå som en respektabel människa inte förtjänar – men är jag respektabel då jag önskar mig denna drog? Eller förtjänar jag att föraktas? Att ses ned på bara för att någon som inte har prövats av dess krafter skall stå och “tycka” saker om mig/oss? och med vilken rätt gör de det? Jag vet inte. Det är tragiskt från båda hållen men så är det. Folk tycker. Så är det med allting.
 
 
 
 
 

Ruset från en så vacker blomma är också vackert. Så vackert… och underskönt. Det tillstånd som man försätts i av t ex morfin, är så magnifikt och utsökt behagligt. Man känner starkt att det är så här livet är menat att vara men varför är det då inte så för mig? Varför måste jag ta morfin för att få uppleva den här sidan av livet? Upplevs dessa känslor av andra människor som inte tar morfin? Man vet inte, man skiter i det också åtminstonde under ruset men efteråt och efter abstinensen lagt sig så undrar man. Man söker många svar när man befinner sig mellan världarna men sällan finner man något svar. Man bara fylls av fler och fler frågor. Man börjar också se hur sned världen faktisk är på riktigt! Man ändrar också sin människosyn även om man inte tänker på det. När man blir dömd hela tiden blir man förr eller senare en misantrop. Är jag misantropisk? Till stor del, ja. Men samtidigt finns det människor som jag skulle ge mitt liv för och som jag respekterar och älskar djupt. Därför kan jag inte kalla mig misantropisk men jag är sannerligen heller ingen filantrop! Men det är en annan diskussion.

Allting med droger är inte dåligt! Kunde det bara hanteras till att vara ett acceptabelt rekreationsmedel så kunde allt varit annorlunda men eftersom man tvingas in i det dolda på grund av att det inte är tillåtet att avnjuta denna växts guldklimpar, så blir också användningen väldigt påtvingad i det undanskymda och skapar en meningslös och besvärlig misstänksamhet, förföljelsekänslor eftersom man är orolig över att bli ertappad av att vara stenad på heroin eller morfin. Sen kommer man till sättet att inta drogen.

Heroin är krångligt om man skall röka det och kräver verktyg om man skall injicera det och detta blir också en undanskymd verksamhet på grund av paranoian att bli ertappad och det tragiska är att rädslan skrämmer inte de stora hajarna som handskas med affärsverksamheten bakom drogen, utan de som går omkring och är rädda är de som bara vill må bra (ett påbörjat missbruk betyder en ständig jakt efter att slippa det vansinniga sjukdomstillstånd man lider av i väntan på sin drog och att få må bra igen – så man är för det mesta sjuk i plågsam väntan.)

Nu har jag pratat lite om vad som dagligen eftersöks och trånas efter ur mina ögon sett och det är inte alltid så roligt och är mest väldigt uttröttande och leder inte tilll någonting alls, bara tar energi. Jag lämnar urinprover regelbundet så jag kan inte ens röka lite hasch då och då utan problem och vad gäller morfin så vill ha men inte må dåligt och den kombinationen finns inte så det är bara bra att jag är borta från det men jag mår inte bättre för det. Man kan tänka mycket om droger men erfarenheten ger som vanligt mest förståelse om man skall diskutera ämnet men jag rekommenderar inte andra att skaffa sig den erfarenheten eller att prova droger. Gör vad du själv vill. Jag har bara berättat lite om mitt liv, om droger och rent allmänt om missbrukets för- och nackdelar.
 
 
Må väl och simma lugnt! (utan droger)
//Ferus

(uppdaterad och kopierad till menysida den 27 september 2011)